THE NATIONAL

Boxer

(Beggars Banquet/Border)

2007

BETYG:

I ett nummer av Rolling Stone Magazine säger The Nationals sångare Matt Berninger att han hellre skriver om misstag och besvikelser än om att springa runt på en äng och vara glad. Det är kanske ingen originell uppfattning egentligen, men det beskriver bandet ganska bra. Utanförskap och missförstånd har ofta präglat texterna på the Nationals skivor, och med "Boxer" har bandet tagit ytterligare ett steg både musikaliskt och textmässigt.

Jag stötte på The National av en slump genom en konsert på Rote Farbrik i Zürich, hösten 2005 och fångades genast av Matt Berningers mörka stämma, speciellt i fantastiska 'About Today', som jag fortfarande klassar som en av 2000-talets allra bästa ballader.

Med detta som bakgrund var förväntningarna förstås högt ställda inför "Boxer", som föregicks av den fantastiskt vackra 'Fake Empire' som bandet lade ut som en gratis mp3 på deras webbsida. The National har sedan den självbetitlade debutskivan spelat djupsinnig amerikansk indie där Leonard Cohen kombinerats med en gnutta altcountry. På "Boxer" tas ytterligare ett kliv där den rika instrumenteringen ger låtarna en mer komplex ljudbild än tidigare. Mest imponerande är Bryan Devendorfs trummande som utvecklats från habil takthållare till en naturlig ledare som tar plats, styr om, ställer krav och skapar ett mästerligt drag som ger låtarna mer karaktär och energi.

Låtmaterialet är som vanligt imponerande, och det finns få svaga svår på "Boxer". Allra bäst blir det i 'Slow Show' då Matt Berninger kombinerar uppriktig längtan med ett avväpnande och självkritiskt förhållningssätt då han sjunger:

Looking for somewhere to stand and stay
I leaned on the wall and the wall leaned away
Can I get a minute of not being nervous
and not thinking of my dick

Innan han senare i samma låt totalt avväpnande kommer till poängen, och när han över försiktigt dunkande trummor och piano sjunger: You know I dreamed about you, for 29 years, before I saw you om och om igen, är det ett av de starkaste musikaliska ögonblick jag upplevt hittills under 2007.

Även om det låter som en tråkig formulering från en Bruce Springsteen-konsert så är det bandinsatsen som gör "Boxer" till en så fin skiva. För även om det, precis som med föregångaren, tar en stund att komma in i musiken så gör den ambitiösa orkestreringen att den blir väldigt svår att lägga ner, eller klicka bort. Viljan att lyssna en gång till är oerhört stark, för precis som vanligt är det just musik där misstagen och besvikelserna som Matt Berninger skriver om tas upp, som aldrig slutar vara relevant, som aldrig upphör att gripa tag. Det blir svårt att argumentera för låtar om att springa på en äng då.

The National har gjort en av 2007 års vackraste och samtidigt djupaste skivor, mycket tyder på att detta blir det slutgiltiga genombrottet för den brokiga New York grupperingen med rötter i Cincinatti.

Patrik Edvardsson - 3 juli 2007