Till navigeringen
FOO FIGHTERS - Echoes, silence, patience & grace

FOO FIGHTERS


Echoes, silence, patience & grace



(Roswell/SonyBMG)


2007



BETYG:

Betyg: 4

Att julafton skulle infalla den 26 september i år var en överraskning, sannerligen känns det så när man om och om igen lyssnar på "Echoes, silence, patience and grace". Detta är bandets sjätte album och påminner inte så mycket om förra rockplattan "In your honor" utan mer andra albumet "The color and the shape" som hade en skön touch av pop. Dave Grohl serverar oss tolv popstänkare av högsta klass, återigen med britten Gil Norton bakom spakarna.

Nja förresten, kanske inte toppklass fullt ut, svagheterna 'Erase/replace' och Long road to ruin' är de enda låtarna som inte riktigt håller högsta klass. Men vad gör väl det när man kan luta sig tillbaka och insupa counrtydoftande 'Ballad of the beaconsfield miners' eller Beatles-doftande 'Statues' och så håller det på enda tills balladen 'Home', en femminuters historia som sätter punkt för denna holmgång. Att skriva en recension av Foo Fighters är för mig en svår uppgift, för att sätta ord på ett album i denna klass är svårt, hur många superlativ jag än kommer på så verkar de inte räcka.

Bandets stora problem på 2002 års "One by one" och förra skivan "In your honor" har känts riktig retsamma i mitt tycke, som ni vid detta lag förstår håller bandet högt. Att Mr Grohl har litat på sig själv och producerat på egen hand har visat sig ett mindre lyckat alternativ. När han nu nåt insikten att återigen anlita Gil Norton, landar detta i en energikrock. Min puls ökar och i stora stunder är detta årets skiva, men tyvärr håller det inte hela vägen. Trots detta känns det äntligen som att bandets radiovänliga rock har fått bra näringstillskott.

Foo Fighters styrka är att binda samman popmelodier med ett rocksound utan att bli trista eller stillastående. Hastigheten är något nedskruvad på det hela taget, ballader, tryckare, brustna hjärtan varvas med skrik och dist. Ångest på ett snyggt sätt helt enkelt.

Daniel Robertsson - 6 oktober 2007

KOMMENTARER:

  • Johan

    2007-10-18 16:29

    Mitt betyg: 2

    Tyvärr blir detta band bara sämre med åren. Tillrättalagt var ordet.. Att gå från att ha black flag som förebild till att vilja låta the sounds tycker ja säger det mesta.. tyvärr

  • Hampus

    2007-11-04 19:08

    Mitt betyg: 4

    Till skillnad från Johan så tror jag att Foo Fighters har mycket kvar att ge. Dave Grohls musik skapande är otroligt! och till skillnad från dig , Daniel, så håller jag inte med om att Long road to ruin är svag. Den är top tre på skivan. Enormt stark är även Stranger things have happened. Älska Foo! Ser redan fram emot nästa album!

  • Dawn

    2007-11-08 08:30

    Mitt betyg: 5

    The Pretender är en av albumets bästa låtar! #)

  • Eddek

    2007-11-26 13:01

    Mitt betyg: 4

    det fattas massa skivor i diskografin och dessutom släpptes ju inte QOTSAs skiva iår!!

  • Georg

    2008-01-05 11:10

    Mitt betyg: 4

    Många säger att Foo Fighters blir sämre med åren. Personligen tycker jag att dessa människor är sådana som inte kan hantera förändringar. Deras debut album är en helt annan historia än detta album. "The Colour And The Shape" är förutom energimässigt en klar förbättring ifrån debuten. "There Is Nothing Left To Lose" är en av de bästa pop/hårdrocksplattorna som någonsin gjorts. "One By One" har en del sköna melodier och rätt energi men faller på andra saker som kvalitét och production. "In Your Honor"'s båda sidor..innehåller bra låtar, men vissa är alldeles för repetativa precis som de i "One By One". På detta album "E,S,P & G" har Foo Fighters återgått till "The Colour And The Shape" i den aspekt att de mixar stillhet och fart i de flesta låtarna. Men personligen tycker jag detta album fortfarande har soundet av "In Your Honor". Som helhet är detta ett riktigt bra album som förtjänar mer publicitet förutom för "The Pretender" som visserligen är en riktigt bra låt..men detta album har mer att erbjuda.

  • Oscar

    2008-01-29 22:56

    Mitt betyg: 2

    Otroligt tråkig och platt musik.

  • Charlie

    2008-02-18 14:57

    Är det bara jag som tycker att 'Erase/replace' är mycket bra?

  • Frank de Boer

    2008-03-03 20:57

    Mitt betyg: 1

    Noll känsla alls. Låter exakt likadant som alla andra amerikanska band i samma genre. tråkigt

  • JFK

    2008-03-21 13:02

    Mitt betyg: 4

    Foo levererar bättre och bättre album för varje gång, anledningen till min starka fyra är att jag är sjukt nyfiken på nästkommande skiva, jag tycker dave och gybbarna borde köra lite mer åt Probot hållet. Lite hårdare, lite snabbare, men ändå det grymmt goa Foo Fighter soundet. Let it die...OOH rysningar

  • Emelie

    2008-05-08 14:58

    Mitt betyg: 5

    Horru Frank De Boer! Du kan ju inte saga att dom inte har nagon kansla alls. Later som andra amerikanska band? Tror inte det va? Har du varit pa en Foo Fighters konsert nagon gang?.. Nej trodde inte det heller.. Dom ar latt det basta live bandet jag har sett, och jag lovar, jag har sett massor. Forovrigt sa tycker jag att erase/replace ar en av de skonase lotarna pa Echoes and silence albumet.. Pretender kom ju pa 21a plats pa VH1 topplista.. Javligt bra med tanke pa att det gar anda upp till 100. Ha det gatt!

  • Tobbe

    2008-05-10 12:08

    Mitt betyg: 4

    Riktigt jämn och bra platta! OCH Long road to ruin håller minst lika hög klass som övriga låtar.. den a för mej en av de bästa spåren.

  • Bee

    2008-05-11 17:03

    Mitt betyg: 4

    Absolut!Håller med.Plattan är mycket bra. Kolla in Hyde Park dvdn i väntan på Where the action is. (Louise med Taylor Hawkins and the Coattail Riders är en kul låt.)

  • Soul Trippin'

    2008-09-01 21:48

    www.soultrippin.com

    The color and the shape var bättre. Den här låter för likt andra band inom samma genre. Tillför inget på nåt sätt.

  • Daniel Szell

    2008-09-27 21:53

    www.myspace.com/thedannidemon

    Mitt betyg: 1

    Det märks tydligt att Grohl & co's kreativa låga slocknat för längesedan. Trista takter, alldeles för radioanpassat, intetsägande. Var är energin från förr, Dave? Live är jag säker dock på att detta går hem till 100% då Dave Grohl är makalöst bra på att få med sig publiken.

  • Olala

    2008-12-07 14:28

    www.bilddagboken.com/Br3ak0ut

    Mitt betyg: 5

    Asså alla som säger att foo fighters är dålaga kan dra åt h****et för dom är det bästa bandet jag någonsin har hört finns inga bättre älskar dom<333 Dave i mitt hjärta för alltis!!!<3

Fler album

Arkiv

Oldies But Goldies

Biografi

Att Foo Fighters frontman, Dave Grohl en gång i tiden höll hårt i trumstockarna i ett av vår tids viktigaste rockband Nirvana har väl knappast undgått någon med ett uns musikintresse. Tillsammans med basisten Krist Novoselic, Gitarristen Pat Smear (medlem endast de sista månaderna) och den numer så tragiskt bortgågne tonårsikonen Kurt Cobain lade han grunden till vad som kom att bli grunge. Sagan om Nirvana fick 1994 ett sorgligt slut när Kurt Cobain hittades död i sitt hem med ett hagelgevär vid sin sida.

Dave kände att han behöde gå vidare för att bearbeta Kurts självmord och bildade ganska snart därefter Foo Fighters tillsammans med Nirvana medlemmen Pat Smear på Gitarr, Nate Mendel på bas och William Goldsmith på trummor. I dag har Pat ersatts av Franz Stahl och William av Taylor Hawkins. Förutom att spelar Gitarr och sjunga i Foos hinner han även med att spela trummor i utsökta rockbandet Queens Of The Stoneage. De släppte tidigare i år fantastiska albumet 'Songs for the deaf', om det var mer än ett studiovikariat är det ingen som direkt vet förutom de inblandade.


Diskografi:
1995:
Foo Figters (Roswell)
1997: The Colour And The Shape (Roswell)
1999: There Is Nothing Left To Lose (RCA)
2002: One By One (RCA)
2007: Echoes, silence, patience & grace (Roswell/RCA/SonyBMG)

Hemsida

Foo Fighters

Album

2002: One by One

Relaterade artister

Queens of the Stone Age

Album

2002: Songs For The Deaf

Utgivare: Farid Mädjé. Allt material på Revolver.nu är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.